Inatt vaknade jag alldeles kallsvettig och med tårar som rann. Mardrömmarna har börjat igen och den här gången kändes den så verklig. Delvis handlade den om det jag skrev igår, om personerna i parken. Alla hatade mig enormt mycket och det skulle inte förvåna mig om även det vore verklighet. Texten är borta och jag hoppas att det kommmer bli glömt snart, jag ska iallafall hålla käften om mina åsikter hädanefter. Jävla skit.