Fan så underbart mitt liv egentligen är nu, bara det att jag själv inte fattar det. De senaste dagarna har jag bara tänkt på det negativa och blickat tillbaka på de människor som bara förstört för mig men jag känner att det inte funkar, jag kommer ingenstans utav det och det förstör för både mig och folk i min omgivning. Jag har trotsallt fyllt arton. Jag ska på krogen imorrn. Jag har världens finaste vänner och världens underbaraste familj. Jag har kanske körkort om 6 dagar. Frihet till max. Tänk om, folk!